Är jag beroende av socker eller skräpmat?

Frågan delar forskarna, och den delningen är en del av svaret. Det starka påståendet, att socker verkar i hjärnan som en beroendeframkallande drog, har svagt stöd hos människor. Westwater och kollegor gick igenom fältet och fann lite som talar för sockerberoende hos människor. De beroendeliknande beteenden som setts hos råttor uppträdde främst vid avbruten, ransonerad tillgång till socker och tycks handla mer om matens smaklighet än om sockrets kemi i sig.

Samtidigt är det inte hela bilden. Gearhardt och DiFeliceantonio prövade fyra kriterier som en gång användes för att fastställa att tobak är beroendeframkallande: förmågan att driva tvångsmässig användning, ge sinnesförändrande effekt, förstärka beteende och utlösa sug. De menar att starkt processad mat kan uppfylla dem. Poängen är att om något är beroendeframkallande här ligger det knappast i socker ensamt, utan i kombinationen av snabbt upptagna kolhydrater och fett i industriellt bearbetad mat, den sortens mat som sällan finns i naturen.

Fletcher och Kenny lägger fram de motstående hållningarna sida vid sida: den ena att begreppet matberoende saknar stöd, den andra att mat och droger kan dela underliggande hjärnmekanismer. Ingen sida har vunnit.

Det som står kvar är alltså nyanserat. Att känna starkt sug efter viss mat är vanligt och verkligt. Att kalla det ett beroende i drogmening är ännu inte avgjort, och 'sockerberoende' specifikt har minst stöd av alla varianterna.

'Sockerberoende' är en tröstande förklaring. Den flyttar orsaken från svårändrade vanor till ett ämne, och ett ämne kan man dra ett streck vid: ordet lovar att problemet försvinner om bara sockret gör det. Djurförsök där råttor hetsar i sig socker sprids som rubriker, medan brasklappen om att det krävde ransonerad tillgång faller bort. Och det finns pengar i berättelsen. Detox-program, avvänjningskurer och 'sockerfria' produkter säljer bäst när sockret ramas in som en drog du måste bryta dig loss från. En diagnosliknande etikett känns dessutom mindre skamfylld än 'jag åt för mycket', vilket gör myten lätt att ta till sig även när bevisen är tunna.

Om viss mat känns svår att sluta med, fokusera på situationen snarare än på moralen. Starkt processad mat är byggd för att vara lätt att äta mycket av, så det säger mer om maten än om din karaktär. Gör den svårare att nå oplanerat, ät protein och fibrer som mättar, och sov ordentligt, eftersom sömnbrist höjer suget. Känns ätandet genuint utom kontroll och tär på livet är det värt att ta upp med vården eller en psykolog. Det är inte ett svaghetstecken, det är en rimlig sak att be om hjälp med.