Kan man ta igen förlorad sömn på helgen?

Svaret beror på vad man menar med att ta igen. Två forskningsspår pekar åt delvis olika håll, och tillsammans ger de en ärlig bild.

Epidemiologiskt finns visst stöd för helgsömn. Åkerstedt och kollegor följde drygt 43 000 personer i tretton år. Bland dem under 65 hade de som sov fem timmar eller mindre både i veckan och på helgen tydligt högre dödlighet. Men de som sov kort i veckorna och länge på helgen skilde sig inte från dem som konsekvent sov omkring sju timmar. På befolkningsnivå tycks helgsömnen alltså kunna dämpa en del av risken med korta vardagsnätter.

Mekanistiskt är bilden mörkare. Depner och kollegor lät friska vuxna i sömnlabb sova antingen normalt, kort, eller kort med fri helgsömn. Under sömnbristen sjönk insulinkänsligheten och kvällsätandet ökade. Helgsömnen dämpade ätandet för stunden, men så fort den korta veckan återupptogs steg det igen, och insulinkänsligheten i lever och muskler var om något sämre än hos gruppen som bara sov kort rakt igenom. Att sova ikapp räckte inte för att återställa ämnesomsättningen.

Grundnivån är väletablerad: sömnsällskapen AASM och SRS rekommenderar sju timmar eller mer per natt regelbundet. Slutsatsen blir att man kan hämta tillbaka en del efter en enstaka kort natt, men att ett kroniskt underskott inte betalas av på två helgmornar. Det man missar går inte att fullt ut spara ihop och ta igen.

Att sova igen känns rimligt eftersom trötthet upplevs som en skuld man kan betala av. Efter en tung vecka är sömnbristen påtaglig, och lördagens långa morgon ger direkt lättnad, vilket bekräftar känslan av att kontot nollställts. Att lättnaden är kortvarig märks inte, eftersom effekterna på insulin och aptit är osynliga för oss. Myten är också bekväm. Den låter oss behålla ett schema med för lite sömn i veckan utan att ändra något, och lägger ansvaret på helgen i stället för på vardagen. Arbetskulturer som premierar långa dagar tjänar på berättelsen att sömn kan skjutas upp och tas igen senare, eftersom den gör kronisk sömnbrist till ett hanterbart livsval snarare än ett problem.

Se helgsömn som en stötdämpare, inte en återställningsknapp. Efter en enstaka kort natt kan en längre morgon hjälpa, men bygg inte veckan kring att reparera sömnen på lördagen. Vinsten ligger i att lägga vardagsnätterna närmare sju timmar, inte i att pendla mellan fem och tio. Stora skillnader mellan vardag och helg förskjuter dessutom dygnsrytmen, så att söndagens sena kväll och måndagens tidiga morgon blir tyngre. Jämnare läggtider gör mer för hur du mår än en lång sovmorgon.